Remade debatterar i SvD: Stoppa prylsvinnet i offentlig sektor

Stoppa prylsvinnet i offentlig sektor

Flyget, vägtransporterna, maten och kläderna har länge dominerat klimatagendan. Nu är det dags att prata även om prylarna, inte minst elektroniken och dess alltför korta livslängd i vårt samhälle.

Varje år upphandlar myndigheter och kommuner datorer och IT-produkter för mångmiljardbelopp. En stor verksamhet som kräver mycket resurser och omfattas av ett massivt regelverk med LOU i centrum – allt för att upphandlingarna ska ske rätt, rättvist och bli en god affär för medborgarna.

Varje ny dator, skärm eller mobil som köps in ersätter i princip en gammal som fasas ut. Men den får dessvärre inte samma omsorg som de nya prylarna och hamnar alltför ofta på skroten eller i ett källarförråd. Trots att utrustningen har mycket kvar att ge och kan komma till nytta igen.

En färsk enkätstudie bland IT-chefer på kommuner och myndigheter i Sverige visar att ungefär hälften skickar utrustningen vidare till återbruk. Det är glädjande. Men, 31 procent av kommunerna och 39 procent av myndigheterna skickar datorerna regelmässigt till skroten. Det handlar inte om några lastgamla produkter utan de allra flesta byter ut datorerna vart tredje, vart fjärde år. Då har de minst halva livslängden kvar.
 
Varför väljer då så många att skrota utrustningen? Orsakerna är flera: Rädsla för att den information som finns i utrustningen ska komma på villovägar är ett tungt skäl. Trots att det fungerar utmärkt att radera information på hårddiskarna så väljer många att skrota produkterna i sin helhet (inte enbart hårddiskarna där informationen lagras). Ett annat skäl till skrotning är att många myndighetspersoner menar att utrustningen är för gammal för att kunna återanvändas. I undantagsfall kan det stämma, men att det skulle gälla var tredje kommun är osannolikt. I synnerhet inte mot bakgrunden att cirka 40 procent av de offentliga organisationerna medger att de borde bli bättre på att ta hand om sina avlagda IT-prylar. Troligtvis handlar skrotivern om att de som är ansvariga inte hinner eller orkar ta hand om produkterna. Därtill är de avskrivna i bokföringen - så vem bryr sig?

I kommuner och myndigheter finns det cirka 3 000 offentliga upphandlare, specialister på inköp och upphandling. De skulle behöva sällskap av en ny yrkeskår, offentliga avyttrare eller resursåtervinnare, med uppgift att ta till vara på utrustning och inventarier som inte längre används och se till att både produkter och material får ett andra liv. Så kan begrepp som återanvändning och cirkulär ekonomi blir mer än vackra ord. Lägg till en lag om offentlig avyttring (LOA) som komplement till LOU så kan vi förhoppningsvis stoppa prylsvinnet för gott.

Ulf Berglund, vd för Remade in Sweden
Anders Wijkman, ordförande i Circular Sweden
Oksana Mont, professor i hållbar konsumtion och produktion, Lunds universitet
Mattias Lindahl, programdirektör Mistra REES och professor i ekodesign, Linköpings universitet

Debattartikeln kan även läsas här: https://www.svd.se/stoppa-prylsvinnet-i-offentlig-sektor